Så blev de till ...

När man förstår att livet inte är att ta för givet, lär man sig att värdesätta det. När mamma fick cancer och läkarna trodde att den skulle ta hennes liv, började jag fundera över hur livet skulle vara om hon inte fanns. Små vardagsliga händelser betydde så mycket, när jag förstod att dom inte var att ta för givna. Att hålla mammas varma hand, få hennes godnatt kramar eller att höra henne prata med vår katt. Jag lärde mig då att förstå värdet av det som tidigare varit så självklart.

Mamma var otroligt positiv och stark. Genom sin sjukdomsperiod lärde hon oss att ta tillvara på varje stund och vi förstod att oavsett vad som händer, har ens inställning otroligt stor betydelse. Mamma levde verkligen alla sina dagar. Men fastän hon gav sitt allt och vi gjorde likadant för att hon skulle få fortsätta att leva, så gick hon bort och den tilltro jag alltid haft till livet och det som händer försvann. Så kändes det, ända tills en kompis sa. – Det måste vara så när människor som vi älskar går bort, att dom lär oss att leva mer! Dom orden hjälpte mig att hitta något fint i det meningslösa. För mammas skull ville jag lära mig att leva mer!

Ett år senare omkom Jörgen, en kompis och otroligt fin person, i en klätterolycka. Efter sig lämnade han sina sista ord. – Vi måste göra det vi har lust till medans vi kan!

Deras ord och mina insikter blev till Drömverksdagarna med förhoppningen om att vi ska lära oss leva mer och göra det vi har lust till medans vi kan!

Theres Hellström