Aore va 1964 å mă skulle fire jul i Skaola. Dă gjorle mă i å for seg alle jamne aor, menn n henn gaongen va spesiell. A farmor å n faffar i Lars-Janns hadde øarne sa tomtn mă tomtenisser skulle kúmma.

Forutsettingan va ahlltsă gjeven. Dă va julaftan, je va lihllpøjk å tomter skulle køamma. Va je int begreip va att oppfattinga mi om tia va litte leta ihoptrengd. Dă for maonge onger să klassiske "Laongdafărd mot natt" vaort ekstra utdregen i å mă att gaorln Lars-Janns laog i fel enne ta bya*. Je hadde gjerna bytt jamn mot odd e aor, aotminstone allhtgjønom laongventan som vaort uthărla. Antale hestbjellrer som je høurle om kvelln var oreknelein te antale. Å anner sien vaort julaftan i ti rekne maksimere pao dă vise att je hadde de meste ta dă som va artut kvăr să seint som i 22-tien* om kvelln. Inte să ille i ettehann!

Når tomtesellskape entlein anlennte va je să te graă "tagge" att je høll pao å sprekke. Sitt ifrao vyen mi vellhte dă pløtslein in n tornado ta tomter i Lars-Janns. Je kom aller å gløme tempo-øukinga å scenerie mă tomtenisser øverallht ti husan*. Dă va alldeiles som om julklappan inte hadde nagun betyelse mann utdeilinga skedde. Fårst ettera, dao tomtan hadde forsvønne å e stånn ta annhemting hadde vørtte møgjlein, køam paketøppnarinstinktn tebaker. Dă høre vel æven te saken att de som sto for "servisn" sekert va branog angjelegne om å sjălv entlein fao komma heim å fire litte jul.

Året var 1964 och vi skulle fira julafton i Skålan. Det gjorde vi i och för sig alla jämna år, men den gången var speciell. Farmor och farfar i Lars-Janns hade ordnat så att tomten med tomtenissar skulle komma.

Förutsättningarna var alltså givna. Det var julafton, jag var lillpojke och tomtar skulle komma. Vad jag inte begrep var att min tidsuppfattning var något ihopträngd. Den för många barn så klassiska "Lång dags färd mot natt" extra utdragen i och med att Lars-Janns låg i fel ände av byn. Jag hade gärna bytt jämna mot udda år, åtminstone under den långa väntan som uthärdades. Antalet hästbjällror som tycktes höras den kvällen var oräkneliga till antalet. Å andra sidan blev julafton maximerad på det viset att jag hade det mesta av det roliga kvar så sent som i 22-tiden på kvällen. Inte så illa i efterhand!

När tomtegänget äntligen anlände var jag så till den milda grad "taggad" att jag höll på att spricka. Sett ifrån min vy vällde det plötsligt in en tornado av tomtar i Lars-Janns. Jag kommer aldrig att glömma tempoökningen och sceneriet med tomtenissar överallt i huset. Det var alldeles som om julklapparna inte hade någon betydelse under det att utdelningen skedde. Först efteråt, då tomtarna hade försvunnit och en stund av andhämtning hade möjliggjorts, kom paketöppnarinstinkten tillbaka. Det hör väl också till saken att de som stod för "servicen" säkert var ganska angelägna om att själva äntligen få komma hem och fira lite jul.